Är snålheten kulturellt betingad?
Jag tittade på programmet Sveriges historia och började fundera på en frågeställning som en potentiell förklaring på varför "svenskar upplevs som snåla"? En förklaringsmodell (jag har inga vetenskapliga belägg) kan vara att Sverige har haft ont om mat och föda, många som svält och levt med dålig näring. I flera generationer har det präglat idén och det kulturella fenomenet att vara sparsam, snålaktig och fundera på hur resurserna används. Fin besök, fin fika, fint folk. Många uttryck handlar om att ha det "fint" och det ska sparas till speciella tillfällen, dvs inget som ska göras slentrianmässigt i vardagen. Finns det ett samband mellan snålheten som på något sätt lever kvar, trots att svenskarna haft det gott ställt materiella standard sedan 1950-talet och framåt. Även idag när ekonomin kärvar, arbetslösheten växer är det ändå en rådande norm att de svenska värderingarna och kulturella yttringarna fortfarande är snåla. Snålhet yttrar sig i att inte bjuda på sig ...