Är snålheten kulturellt betingad?

 Jag tittade på programmet Sveriges historia och började fundera på en frågeställning som en potentiell förklaring på varför "svenskar upplevs som snåla"?

En förklaringsmodell (jag har inga vetenskapliga belägg) kan vara att Sverige har haft ont om mat och föda, många som svält och levt med dålig näring. I flera generationer har det präglat idén och det kulturella fenomenet att vara sparsam, snålaktig och fundera på hur resurserna används.

Fin besök, fin fika, fint folk. Många uttryck handlar om att ha det "fint" och det ska sparas till speciella tillfällen, dvs inget som ska göras slentrianmässigt i vardagen. 

Finns det ett samband mellan snålheten som på något sätt lever kvar, trots att svenskarna haft det gott ställt materiella standard sedan 1950-talet och framåt. Även idag när ekonomin kärvar, arbetslösheten växer är det ändå en rådande norm att de svenska värderingarna och kulturella yttringarna fortfarande är snåla.

Snålhet yttrar sig i att inte bjuda på sig själv. Inte vara generös med sina resurser till andra, dvs dela med av sina tillgångar och resurser. I vardagen kan dessa värderingar uttrycka sig genom vad "vi med utländsk bakgrund" uppfattar som att inte bli inbjuden, inte umgås på hemmaplan, inte bli inkluderad i enkla spontana träffar och sociala umgängen. 

Kan den enkla förklaringen vara att "snålheten" beror på just generationer av svält, fattigdom, ont om mat? Är det också en anledning till varför allting som är främmande, inte direkt välkomnas utan det finns skepsis en lång tid tills XYZ eventuellt introduceras och accepteras av samhället?

Det här med Pizza är ett intressant exempel, det kom till Sverige med italienarna och sedan har det blivit vardagsmat men jag är säker på att svenskarna på 1960-talet och i flera decennier var skeptiska till att pizzerior plötsligt dök upp överallt. Det är intressant med att historiskt se samband mellan mat, välstånd, kulturella yttringar och acceptans av det som är främmande. 

På samma sätt som Pizza är väl Falafeln (för vegetarianer och veganer), att det har tagit några decennier också innan det har accepterats som en god maträtt som många gärna äter i sin vardag. 

Jämförelse med kulturer och länder som trots att dom ekonomiskt och välståndsmässigt är fattigare (per capita) ändå upplevs som mycket mer generösa och inbjudande. Är det inte för att där finns det mat och resurser i viss mån ändå i överflöd? Varmare länder genererar mer lättillgängligt mat, historiskt sett och generationer har haft mat (undantag krig och epidemier) och inte befunnit sig i nöd under längre perioder utan det kanske varit kortare perioder som har kunnat hanterats. 

Den största skillnaden är just att tillgången till mat har inte lett till en "snålhet" som värdering och norm, eller kulturell ytring. Att resurser finns innebär per automatik att det finns en större tilltro till ens överlevnad, trygghet och det innebär också att människorna inte känner sig hotade av det nya, det främmande. 

OBS.

Det här är en text som ska utmana och få människor att tänka. Jag är medveten om att det är en generalisering och många perspektiv saknas, samt vetenskapliga belägg, källhänvisningar då jag har inte gjort någon research i frågeställningen. ALLA SVENSKAR ÄR INTE SNÅLA.

Utan jag "pratar" om den allmänna uppfattningen om snålhet versus generöst beteende. Jag vet att "snålhet" är ett komplext ämne som påverkas av många faktorer inte bara socioekonomiska status utan även kulturella värderingar som förändrats över tiden och sociala normer. 

Snålhet kan också kategoriseras i ekonomisk, social snålhet och jag tänker på den SOCIALA SNÅLHETEN här. 

En frågeställning som är intressant att utforska vidare är också perspektivet: uttrycker "vita svenskar" sin generositet på ett annat sätt än människor från andra kulturer? Är det här diskrepansen finns och påverkar min uppfattning och erfarenheter? 

Jag vill se studier på:

• hur personer med utländsk bakgrund upplever "vita svenskars" attityder till gästfrihet och delning?
• hur ser ungdomar på dessa frågor? Har deras värderingar förändrats jämfört med tidigare generationer oavsett etnicitet eller spelar etniciteten och det kulturella arvet fortfarande en roll?
• hur skiljer sig Sverige från andra nordiska länder när det gäller attityder till pengar och generositet
• finns det ett samband mellan ett välfärdssamhälle och individens benägenhet att vara generös?